Vansbro tjejsim 2008

Vansbro tjejsim 2008. Hujedamej! Vilken grej, vilka underbara tjejer! Totalupplevelsen. Ni ska få höra min historia.

Efter 4 timmars orolig sömn klev jag upp vid 03:45 och begav mig hemifrån en dryg halvtimme senare. Jag hämtade upp två oförskämt fräscha tjejer på Sveavägen kl 05:00. Inte vilka tjejer som helst, utan underbaringarna Sofy & Tess. Bara bilresan i sig var härlig. Inte för att det är så härligt att åka bil, utan för att det var en mycket trevlig och rolig färd. Jag tror ingen av oss ens funderade över vad klockan var sedan vi väl satt oss i bilen. Bästa tänkbara uppladdning!
Kl 08:45 anlände vi i Vansbro, hämtade ut våra startbevis och såg till så att pinglorna fick byta till samma startgrupp som min - start kl 11:15 (det var första startgrupp efter tävlingsklassen). Mycket roligare så!! Sofy & Tessan fick dock behålla sina gröna badmössor som de fått i startkuvertet, medan alla andra i den första startgruppen hade blå. Den lilla detaljen skulle visa sig vara avgörande!

Vi laddade mentalt och jag kände hur det sög till i magen när vi gick förbi temperaturgivaren på väg till startområdet. Det var 17,4 grader i vattnet en dryg timme innan vi skulle starta och när vi passerade bron höll man som bäst på att göra sig redo för Vansbro kortsim.

Vi såg (och framför allt hörde?!) starten gå för de som skulle simma Vansbro kortsim, laddade ytterligare, bytte om och tjattrade.
Vi kunde även glatt konstaterat att vi (förutom badmössorna) var vackert färgkoordinerade på både fingrar och tår. ;)

Vackrast av oss alla i badmössa var Tessan. Men det sägs ju att beauty fits all!

Mitt i allt tjatter stötte vi ihop med en gammal fotbollskompis till mig, Karolina, vilket också var kul!Pepp!!

Kajsa som jag träffade på Tjejvättern hoppade på mig med mungipor som gick från det ena örat till det andra när vi stod och såg hur elitklassen startade. Jag hade spanat efter henne ett tag (jag visste att vi startade i samma startgrupp och vi hade haft sms-kontakt i veckan), men givit upp. Jag var inte säker på att det var du och alla ser ju likadana ut med sina blå badmössor, men sen såg jag din klocka! sade den sprudlande glada Kajsa. Kul att hon hittade mig!!

Tiden gick och helt plötsligt stod vi där i startfållan, avbeepade och i full sjå med att mjuka upp leder och ge muskler lite värme i takt med musiken. Lagom tills dess trängde solen igenom molnen, som på beställning.

Klockan 11:15 skulle det alltså bli av. Jag hade ställt mig ganska försynt i bakre ledet i mitten (hur dumt var inte det? tänker jag i efterhand) eftersom jag tänkte att det säkert var en massa snabbsimmare i en så tidig startgrupp. Icke sa Nicke. Till att börja med var det inget startskott och speakern sade heller inte "klara, färdiga, simma", utan helt enkelt bara "Lycka till!" när starten gick. Något blev dock fel. Antingen fattade inte de som stod främst att de helt enkelt skulle ge sig av, eller också fattade inte funktionärerna som höll i startsnöret att de skulle släppa. För någon start blev det inte. Bara tyst och en (evighetslång?) väntan. Samma stiltje var det även andra gången speakern sade "Lycka till!". Det var inte förrän speakern för TREDJE gången klämde till med sitt "Lycka till!" som polletten gick ner och starten verkligen blev av.

När jag så till slut kom i vattnet blev jag förvånad över att vattnet inte kändes kallare. Det var även då jag insåg misstaget att inte armbåga mig fram i starten. Folk FLÖT fram som en seg sirapssörja. Det var väldigt trångt och till slut ville jag varken vänta eller ta hänsyn längre, så jag crawlade mig ur den värsta sörjan. Det var inte pensionärssim jag hade kommit dit för!!

Det var när jag hade tagit mig förbi den värsta klungan som jag insåg att jag nog var bland de 20 första i startgruppen..?! WHAT?! Men, men.. Det är väl bara till att simma på då! tänkte jag förvånat. Jag tog det dock ganska lugnt.

Något som är självklart om man tänker efter, men som ändå tog mig på sängen, var att jag faktiskt inte såg ett dyft trots att jag hade simglasögon. När man simmar i bassäng är det ju bara att följa bottenlinjen och jag trodde nog att vattnet i älven skulle vara lite klarare, så att man åtminstone fick några refernenspunkter. Jag är inte så säker på att crawla att jag vet att jag simmar helt rakt. Och det sista man vill är att tjonga rakt in i bryggan som går längs med älven, eller att komma för långt ut mot mitten av älven så att strömmen blir starkare. Dessutom måste man hela tiden ta hänsyn till de simmare man hade framför sig och bredvid sig. Det svåraste av allt var således att hålla sig på ett lagomt avstånd till bryggan och att samtidigt simma rakt. Så det blev alltså ganska mycket jobbigare än vad jag hade väntat mig att crawla. Därav blev det ganska mycket bröstsim och jag svor inombords över att jag inte övat på utesimning tidigare. Det måste helt enkelt finnas en bättre simteknik så att man kan crawla utan att kollra bort sig?!!

Jag insåg som sagt att jag var en av de "snabbare" (???!!!) simmarna och tog det faktiskt ganska lugnt (inte pensionärssim, men jag toksimmade heller inte). Jag hade ju de andra pinglorna på behörigt avstånd bakom mig ändå (trodde jag i min enfald), eftersom jag visste att de bara kunde simma bröstsim. Dessutom visste jag inte hur påverkad man skulle bli av dels strömmen, dels våtdräkten som hämmade armrörelserna. Så jag vågade inte gå ut för hårt.

Jag varvade lite crawl med bröstsim, men det blev med facit i hand nog ganska mycket bröstsim. Efter drygt halva sträckan såg jag då något som fick mig att hajja till... En GRÖN badmössa?! Sofy?!! Hon måste ha simmat som en blådåre för att hålla samma tempo som jag som ändå varvade med crawl! :)

Inte en chans att hon ska få komma före mig i mål, inte en chans i hela världen! Du har det här, sjabbla nu inte bort det genom att toksimma dig trött för att sedan bli omsimmad på mållinjen, var mina tankar för mig själv där jag sprattlade. Jag var imponerad av Sofys kämpaglöd. Vilken fighter hon var (!!!) trots att hon säkerligen insåg att hon inte skulle hinna ikapp mig med bara bröstsim om jag verkligen beslöt mig för att crawla i mål. Men jag drog iväg med lite crawl tills jag fick ett par-tre meter tillgodo, pausade med bröstsim tills Sofy åter bara var en meter bakom mig, crawlade iväg någon meter igen, pausade med bröstsim och varvade så tills målbryggan hägrade. Jag måste medge att Sofy stressade mig lite, trots att jag visste att jag hade kontroll över situationen. Strax innan målbryggan gjorde jag den sista spurten och dunkade glatt in tiden som senare skulle visa sig vara 23:27 (officiell tid, den inofficiella tiden lär vara kortare med tanke på att starten inte gick när starten skulle gå). Sofy var inte mer än tre sekunder efter och jag är som sagt grymt imponerad av hennes kämpaglöd! Vi tog oss i land kramandes, fick i oss lite varmt vatten och fick våra fina medaljer.

Jag välkomnade Kajsa in i mål någon minut senare och därefter kom Tessan. Väl kämpat!! Sofy och jag konstaterade dock ganska snabbt att Tessan är alldeles för snäll, att hon måste vässa armbågarna lite och tuffa till sig! ;)
Efter målgången väntade en varm dusch och sedan käkade vi underbart god mat som kanske inte såg så lovande ut vid första anblicken. Men det var väldigt gott!! Vi bjöds på någon slags potatisgratäng med morötter i och till det serverades kalkonkassler och sallad. Därefter jättegod, hembakt morotskaka och delicatoboll. Mums!! :)

När vi satt där i mattältet, insåg vi att vi glömt bort Erika som startade i den startgrupp som Sofy & Tess egentligen skulle startat i... Letande via en av alla nummertjänsterna gav oss numret till rätt Erika och vi begav oss på snabba ben åter mot startområdet. Vi han ge pinglan både kramar, high fives, pepp och våra bästa tips inför simningen. TA FÖR DIG! Se till att hamna LÅNGT FRAM! "Lycka till!" är startskottet, så kasta dig iväg utan tvekan!

Vi såg Erika starta helt enligt plan och hon försvann i täten med de andra gröna badmössorna på släp. Härligt tjejen!!

Vid 14-snåret satt vi åter i bilen och började köra österut. Tre timmar senare lämnade jag av de underbara tjejerna i stan och styrde kosan söderut mot festen jag skulle på. Då var jag ganska trött.. :)

Med facit i hand är jag väldigt, väldigt glad över tävlingen. Det är långt att köra för drygt 23 minuters simning. Men hela grejen var en jätterolig upplevelse. Resan dit, laddningen, simningen, peppet, glädjen, resan hem... Allt tack vare sötnosarna!! Att jag dessutom (till min stora förvåning!!) kom på 162:a plats av de 2312 tävlande i tjejsimmet gjorde inte saken sämre. Jag simmade alltså snabbare än 93% av alla tjejsimmare?! Det trodde jag aldrig.

Till nästa år (för det blir det väl töser?!) är jag rädd att jag får ett tuffare motstånd i mina båda medkämpar. Snälla Tessan har lovat att kaxa till sig och grymma Sofy har lovat att lära sig crawl tills dess (jag är fortfarande grymt imponerad över Sofys insats med sitt bröstsim!!). Jag lovar att jag ska fnurla ut en bättre simteknik för att crawla i öppet vatten och att samtidigt kunna ha koll på var jag befinner mig, eller kanske att åtminstone bara öva.

Jag säger även som Sofy: aldrig trodde jag att mitt bloggande skulle utvecklas till det här. Mitt liv har berikats otroligt mycket det senaste halvåret och jag är SÅ GLAD att jag har kommit i kontakt med så fina, underbara människor!! Delad glädje är dubbel glädje, hur klyschigt det än låter. Tack för att ni finns alla underbaringar!!

Ni kan även läsa Sofys och Tessans härliga berättelser.